Jaha, den här bloggen verkar ha blivit en enda wall of text. Men men. Idag var vi till Haparanda, eller Happis som dom säger här uppe. Varit runt lite överallt. Hämtade ut min mobil som varit på lagning, köpte en helfigursspegel till lägenheten, handlade mjölk och jordgubbar! Fikade på stans konditori,och var in på candy world! Hahah, alltså detta ställe är stört. Det var skitstort och fullt med godis i mega förpackningar och roliga förpackningar och allt möjligt. Nostalgitripp. Sprakande godis, "Lunchpåse", godisnappar, tuggummicigaretter, ja, allt! Tänkte köpa något man kunde ta med till mormor och morfar i påsk, men jag var så överväldigad av ALLT så jag kom ut tomhänt. Tur det, så lever min plånbok längre. Kände mest avsmak på godis när jag var därinne.

 

Men! Jag kommer ju vara hemma ett tag, så nu har jag bokat in mig på ett gäng pass på gymmet! Skrivit upp alla öppettider i kalendern. Träningsskorna följer definitivt med hem. Jag ska gå all in nu. Jag kommer flytta närmare gymmet när jag kommer tillbaka upp. Kommer dessutom bo granne med min träningshomie. Det här ska fan gå, för Magnus har lovat mig en bikini från Victoria´s Secret om jag får fram mina magmuskler. Så kom bah kom!

Har tänkt på en sak. Jag Håller mig väldigt mycket för mig själv här uppe. Men jag träffar ju alla när jag är på skolan. Alla människor jag träffar, som jag annars aldrig skulle ha träffat. Alla olika liv man kommer i kontakt med. Det är rätt häftigt egentligen. Tänk vilka resor alla dom här människorna har gjort, som jag inte vet om. Som jag kanske inte ens vill veta om. En kille här blev hämtad av polisen. Ena dagen pratade man med honom, andra dagen var han borta. Det här var en kille som jag delade en ravioliburk med första kvällen vi var här i februari. Någon som jag faktiskt gillade och som jag kände faktiskt var värd en andra chans. Han ville bara ha en ny början. Men hans förflutna kom ikapp.

 

Jag tror att alla här har haft det tufft på något sätt. Jag vet bara inte hur. Men alla har sin egen historia. Vem säger att min är viktigare än någon annans?

Nu har det blivit så där förfärligt längesen igen. Men jag har varken tid eller energi att göra inlägg här, egentligen. All min energi använder jag i skolan, när jag kommer hem på dagarna är jag oftast så trött så att jag bara däckar en stund. Träningen har också blivit lidande. Vilka floder jag gråter för det. Allvarligt.

 

Idag har jag varit tröttare än någonsin. Såg på Josefins blogg att hon har kommit igång med träningen ordentligt! Jag tycker det är skitkul! Men jag avundas henne. Att hon har vad som krävs just nu för att kunna genomföra det på ett sätt som fungerar för henne. Jag avundas henne att hon kan gå till ett gym med hela maskiner. Jag avundas henne att hon har möjlighet att ta hjälp av en PT. Jag avundas henne att hon kan köpa den mat som krävs för en sund livsstil. Märk noga att jag AVUNDAS henne, inte MISSUNNAR henne. Aldrig i livet skulle jag missunna någon att leva ett liv som är hälsosamt och som får dom att må bra.

 

Här är gymmet en katastrof, maten är snordyr. Och min energi saknas. Nu låter det här som världens gnäll, men det är det inte. För det är inte det jag vill komma till.

 

Så som jag har kämpat för den här utbildningen, så som jag har mått över den. Alla känslor den får mig att känna. All ångest den här platsen ibland ger mig. Detta till trots, så sitter jag här. Och kämpar för något. Jag lider mig igenom det som gör ont, jag hittar nya vägar. Nya sätt att se på saker. Allt för att jag ska klara av att sitta här i över ett år till. Ska jag då inte kunna lida mig igenom lite träning i slutet av dagen? Det krävs inte mycket för att det ska göra skillnad. Det vet jag av erfarenhet. Allt som krävs är att jag verkligen vill och ser till så att det händer. Jag har gjort det förr, och jag tänker göra det igen. Jag tänker inte ha mina drömmar som drömmar hela livet, två av dom tänker jag jobba på att förverkliga. Båda har jag kommit väldigt långt med. Båda har jag väldigt långt kvar på.

 

Huvudsaken är att jag jobbar mot dom. Den ena klarar jag av själv att hitta motivationen till. Den andra, den hjälper du till med enormt mycket just nu Josefin. Jag kan inte gå bredvid dig på stranden i sommar när du har tränat gärnet och jag inte, som en annan slashas!