Har tänkt på en sak. Jag Håller mig väldigt mycket för mig själv här uppe. Men jag träffar ju alla när jag är på skolan. Alla människor jag träffar, som jag annars aldrig skulle ha träffat. Alla olika liv man kommer i kontakt med. Det är rätt häftigt egentligen. Tänk vilka resor alla dom här människorna har gjort, som jag inte vet om. Som jag kanske inte ens vill veta om. En kille här blev hämtad av polisen. Ena dagen pratade man med honom, andra dagen var han borta. Det här var en kille som jag delade en ravioliburk med första kvällen vi var här i februari. Någon som jag faktiskt gillade och som jag kände faktiskt var värd en andra chans. Han ville bara ha en ny början. Men hans förflutna kom ikapp.

 

Jag tror att alla här har haft det tufft på något sätt. Jag vet bara inte hur. Men alla har sin egen historia. Vem säger att min är viktigare än någon annans?