Då har det gått ännu en vecka. Jag kan lova att dom går fort när man har så mycket att göra hela tiden. Nu har jag kommit så längt med mitt lilla bås att jag på måndag ska börja sätta upp väv. Vilket betyder att jag har satt upp gipsskivorna, spacklat alla hål och stora skarvar, skarvspacklat, spacklat en sista gång, slipat, grundat och målat en gång. När jag hade slipat färdigt och läraren skulle besikta det så var det tydligen mycket bättre än jag trodde. Det var t.o.m "jättebra" Flera gånge var det "jättebra" Så det kändes skönt. När sista lagret färg skulle besiktas så såg läraren förvånad ut och sa mest bara att han var imponerad. Känns så jävla bra.

 

Det är liksom lite svårt att veta hur det går när man inte har någon att jämföra sig med. Alla andra har ju redan gjort det här. Jag får göra mitt bås helt själv. Jag vet ju inte om det går bra eller dåligt, fort eller långsamt. Sen är jag ju alltid lite självkritisk. Och är alltid rädd för att göra fel, även om jag vet att jag är där för att lära mig saker som jag inte kan. Man vill ju ändå visa lite att man kan, fast man inte kan.