Tisdag idag, om ungefär en vecka åker jag hem. Hem till babe. Igår satte jag upp väv i båset.Knixigt, knepigt och jävligt innan jag kom underfund med hur man skulle göra för att få det rätt. Sen är ju båset snett och ojämt, men det är meningen. Allt blir ju som jobbigare däremot. Idag satte jag upp dom sista små vävbitarna och började grunda alltihopa. Sen har jag börjat måla med den riktiga färgen. Som har börjat ruttna så den luktar surströmming typ. Men vad gör man inte för konsten.

 

Apropå konst, konstigt hur många det är som frågat mig om jag ska bli målare som målar tavlor eller målare som målar väggar. Jag menar, när i hela friden har jag målat en tavla? Har någon sett mig måla en tavla? Jag kan inte måla tavlor, som ser bra ut åtminstone. Men måla väggar kan jag! Och jag ska bli förbannat bra på det med! Fast å andra sidan så kanske det inte är så konstigt att folk har ställt den frågan, hela min familj målar ju i princip, tavlor alltså.

Då har det gått ännu en vecka. Jag kan lova att dom går fort när man har så mycket att göra hela tiden. Nu har jag kommit så längt med mitt lilla bås att jag på måndag ska börja sätta upp väv. Vilket betyder att jag har satt upp gipsskivorna, spacklat alla hål och stora skarvar, skarvspacklat, spacklat en sista gång, slipat, grundat och målat en gång. När jag hade slipat färdigt och läraren skulle besikta det så var det tydligen mycket bättre än jag trodde. Det var t.o.m "jättebra" Flera gånge var det "jättebra" Så det kändes skönt. När sista lagret färg skulle besiktas så såg läraren förvånad ut och sa mest bara att han var imponerad. Känns så jävla bra.

 

Det är liksom lite svårt att veta hur det går när man inte har någon att jämföra sig med. Alla andra har ju redan gjort det här. Jag får göra mitt bås helt själv. Jag vet ju inte om det går bra eller dåligt, fort eller långsamt. Sen är jag ju alltid lite självkritisk. Och är alltid rädd för att göra fel, även om jag vet att jag är där för att lära mig saker som jag inte kan. Man vill ju ändå visa lite att man kan, fast man inte kan.

Okej, jag har nog så kul på veckorna när jag är i skolan och får lära mig saker och göra saker som jag tycker är kul. Men helgerna tar verkligen lusten ur mig. Jag kommer ihåg att det var helgerna som jag tyckte var värst sist. Det kommer nog att hålla i sig. Nästa helg tänkte jag ta tillbakartagen för att ha något att göra, så kan jag bjuda alla på fika veckan efter. Sen längtar jag tills jag får upp min kamera med. Då får jag lite mer att göra. Och nyckeln till gymmet.

 

I helgen har jag, sovit, målat naglarna, duschat, hängt i cyberspace, druckit vin och skvallrat med grannen. Ja, det var väl det.

 

Det blir lite mer bilder när jag har fått med mig kameran upp.

Har äntligen satt upp alla gipsskivor i mitt lilla bås. Jag hatar gips, bara så ni vet. Sen att jag skulle sätta upp gipsskivor själv i ett bås där man brukar vara två hjälpte ju inte till på hatet. Men idag har jag fått hjälp att göra färdigt, så aldrig mera gipsskivor! Blev en jäkla massa skarvar och skruvar som inte går in. Och allt det ska jag spackla och slipa sen, fy fan. Men det är sjukt mycket roligare än gipsskivorna. Nu lägger jag dom bakom mig, så.

 

Ska spackla alla sprickor och missar imorgon, sen ska jag spackla allt en gång till. Sen slipa. SEN! Börjar allt det roliga. Måste säga att trots kyla, vinter, snö, långt hem, långt till affärer, ingen av min vanliga trygghet så känns det super! Men däremot så kan jag ju inte säga att jag inte är avis på tjejen som slutar imorgon. Som vi ska ha avskedsfika för. Som ska få åka hem och börja jobba på måndag. Men jag kommer också sitta där en dag, med avskedsfika.

Jag är tillbaka, och den här gången en aning starkare. Vis av erfarenheter.

Jag kom igår kväll, utan mat eller tandkräm. Började med en liten ångestattack på rummet då allt slog mot mig med en otrolig kraft. Alla minnen kom tilbaka. Men jag sansade mig och fick igång datorn som fick mig att tänka på annat.

Idag har jag på något magiskt sätt lyckats byta ut dom flesta dåliga minnena mot alla bra. Alla gånger vi faktiskt hade kul tillsammans. Jag kände faktiskt en enorm lycka över att vara här för att kunna göra något som jag så gärna vill göra. Och den här gången ska det gå hela vägen. Jag tänker inte låta någon trycka ner mig och få mig att må dåligt, speciellt inte över mig själv. Jag är tamefan en bra person, sådetså. Och ingen annan ska få mig att tro något annat.

Idag har jag varit en svans. Vi har varit till Övertorneå (jag bor i Hedenäset) för att hämta ut nya kläder. Vi har sprungit runt överallt och tittat lite på vad dom andra eleverna gör. Fyllt på min låda med verktyg och fixat ny skyddsutrustning. Imorgon börjar jag jobba! Jag ska sätta gips och börja spackla! Jippie!

 

Jag ska bli den bästa målaren.