Citat av Bob Marley, som är föbannat sant. Jag tror jag har en enda människa i mitt liv som aldrig har sårat mig eller svikit mig. En enda. Alla andra kan jag dra till minnes att dom har gjort något, även om det kanske inte är någon stor grej, som har gjort mig ledsen. Människor som får mig att må dåligt sållar jag bort. Det är faktiskt mitt liv det handlar om. Jag är den enda människa som jag måste stå ut med hela livet, så då tänker jag göra saker för min egen skull. Utan att såra andra, för det tjänar man ingenting på.

 

Av alla motgångar jag har haft så försöker jag ta till mig allt positivt och se till så att jag utvecklas till något bättre utav det. Alla människor gör misstag och ingen är perfekt. Att vara arg och ledsen över någon annan kräver bara energi, energi som man kan lägga på att se till så att man mår bra istället. Jag gör det jag mår bra utav, oavsett om andra tycker att det är fel och är rädd för att jag i slutändan ska må dåligt. Är det inte värt det? Att må så bra som man aldrig trodde var möjligt för en period och sen kanske inse att man tagit fel väg, men samtidigt veta att jag vågade chansa. Sen kan man må dåligt över ett felval, ta till sig det, utvecklas och gå vidare med vetskapen om att det kommer igen. En chans som jag kan välja att ta för att jag själv ska må bra.

 

Är det inte det livet handlar om?